Om ni undrar om jag gått under jorden kan jag säga: Nej, jag har bara gjort en "Anna Odell", höjt förväntningarna på mitt konstprojekt genom att göra något helt oväntat och lite crazy. Jag höll mig medvetet på psyket en tid för att sedan helt plötsligt dyka upp igen när alla trott att jag och bloggen gjort slut. Men jag tror att förväntningarna på Annas projekt kan kanske vara högre än vad som väntas av Barack Hussein Obamas lösning på världsfreden. Hur kan man hamna i ett sånt läge? Hon måste ju överträffa all konst hittills skapad för att inte fastna med skägget i brevlådan. Jag skulle inte vilja vara hon. Nixpix! Annars har jag varit mest på psyket faktiskt. Att arbeta heltid kan driva bort all kreativitet ur en människa. Jag släpar dessutom efter med bilderna på min blogg så därför har allt stannat upp. Tur att jag inte gjort mig skyldig till annat än att mina fyra läsare tröttnat på att vänta på nästa fantastiska klarsyn från min skalle. Här fick ni! Sen får ni inte glömma att lille sonen fyller ett år nu på torsdag. Festen ska han ha på lördag för er som vill lämna present och umgås kring en välsmakande Thaibuffé. Välkomna!
