Skogskyrkogården

Tog en utflykt till en kyrkogård igår. Motiveringen var att jag alltid velat se de pelare som bl a figurerar i en av Killingängets filmer, En liten film om döden. Väl där fick jag upp min nya kamera (Nikon D90) och sköt 3 bilder i taget som jag sedan limmade ihop till en i ett HDR-program i datorn. Himla (!) kul bilder blev det. Här är några av dem. Jag fick dessutom en guidad tur inne i det stora kapellet av en gravgrävare som tyckte att jag skulle utbildas lite. Så nu vet jag allt om Asplund och hans kompisar X:et och Bror Hjort. Carl Milles lär ha varit med på ett hörn också. Eller ett tak tror jag det är. Thank you, mr. Gravedigger!

Roundup

Jahapp då var man tillbaka i gamla Svedala igen dårå! I dagens DN finns det ett litet reportage om Pattaya. Det är kul att se. Det var ganska jobbigt med det där skrikandet och många blev faktiskt störda. Men det är ett jävla liv hela tiden där nere och nu är vi tillbaka i tystnaden. Hela lördagen gick åt till att samla ihop oss för avresan. Vi åkte kl 18:00 med en riktigt fin mini-buss som var maxi-stor. Chaffisen visade film så nu har jag sett Kung-Fu Panda och Madagaskar igen, den senare dubbad på thai. Vi svängde förbi mormor o morfar och käkade hos dem. Vi utförde ceremonier med blommor och rökelse. Vi fick vita armband (bomullstrådar) på handlederna av mormor samtidigt som hon rabblade ramsor som en riktig munk. Eller också var det så att hon pratade om nåt annat samtidigt som hon knöt fast snören på våra armar. Vi fortsatte sen till flygplatsen där vi träffade magistern och fick en massa små flaskor med olja och massagetillbehör. Jättebra när man ska in genom passkontrollen. Flyplatsen är enorm. Full med butiker som ett större köpcentrum. Vid incheckningen var det en familj som kom på att de skulle packa om sina väskor där de hade den stinkande frukten durian nedpackad. Den stanken spred sig över större delen av området så vi fick ställa oss 100 meter därifrån. Vi lyfte och flög och flög och flög. Herregud vad tråkigt det är. Jag tittade på klockan då jag omöjligt kan sova sittande och den var kvart i tre. Efter en halvtimme tittade jag igen och då var klockan tio i tre. Så segt är det. Väl på Arlanda efter en säker landning så letade vi oss fram genom folkmassan som omger utgången till ankommande. Via toaletten ner till Arlandatåget och sen in till Centralen. Väl där blev vi påminda om hur skitigt det är i Sverige. Hissarna på alla ställen luktar piss och de är blöta på golven av detsamma. En idiot skulle tränga sig förbi oss när vi skulle in med alla väskor genom den lilla spärren till T-banan. Han skulle förbi och slippa betala. Lilla frun blev galen och skrek alla fula ord hon kunde åt honom. Ingen av personalen gör ju något försök att hindra honom eller hjälpa oss. Väl på tåget så ställer sig en annan idiot mitt framför dörren med sina väskor. Vi har ju redan i stort sätt ockuperat hela utrymmet innanför dörrarna men där skulle han också stå. När vi skulle av fick jag be honom flytta sig vilket han vägrade. Han förstod inte ens varför vi tyckte det blev lite jobbigt när vi skulle kasta oss ut med 6 reväskor, 4 ryggsäckar och en barnvagn samtidigt. Jag bad honom byta plats med oss men han sa bara: Nej. Väl hemma så fick vi besök av kusiner och de skulle ut på gården och leka på eftermiddagen. En av de boende i området, en medelålders kvinna överförfriskad av alkohol, skrek åt barnen att hålla käften. Dessa tre människor representerar till utseende och beteende helt vanliga svenskar och för oss som inte varit här på två månader så blir man liksom inkastad i den här ovänliga miljön ganska brutalt. Men det är skönt att vara hemma även om inget av det ovanstående hade varit möjligt att drabbas av där vi kom ifrån. Men det finns fördelar med Sverige också, förutom att luften är sval även om solen skiner, jag måste bara ge mig lite tid till att komma på vad det är...

31/7 Fredag. Pattaya.

Näst sista dagen sov vi hela förmiddagen. Så vi käkade frukost när vi skulle ha lunch. Efter det åkte vi till Central för lite kompletterande shopping, Nil följde med idag igen. Nil ska flytta till sin Björne i Södertälje om allt går vägen. Jag tog en (två faktiskt) öl på en av alla serveringar de har där. Jag satt på terrassen och tittade på Beach Road och alla människor som passerar där. Det bor ju fler människor här än i Sthlm om de nu räknar rätt. Mycket folk är det i alla fall trots att vi besökt staden under lågsäsong. Vi käkade thaimat och shoppade thaisaker sen drog vi hemåt. Jag fastnade på Shenanigans som ligger i början av Jomtien Beach Road där alla engelsktalande träffas. Vi tittade på cricket och rugby. Jag träffade en sydafrikan som bor i Australien och är ett riktigt cricket-fan. Jag fick lära mig en del om den fantastiskt händelselösa sporten. Efter det blev det Bamboo igen där vi skulle träffa Bobby från Västerås och Dick från Holland men de hade båda blivit så fulla att de inte kunde vara kvar så vi fick nöja oss med Kungking som hon heter. Det är den damen som är ihop med kasakstaniern som äger Bamboo. Trevliga människor! Jag har bara träffat trevliga människor här. Mycket nöjd med semestern. Örat är lite bättre också. Det piper lite mindre nu så jag hoppas på att bli återställd nu när vi kommer hem till det svala Svedala!

30/7 Torsdag. Pattaya.

Efter gymmet där jag träffade en trevlig skåning och pratade i stället för tränade så åkte jag till Lotus för att skaffa barlast inför resan. Jag hittade bl a ett nagelvårdsset för endast 250 THB. Det var så billigt så jag köpte det och har nu 10 olika saker att fixa mina naglar med fast jag bara behöver en som jag redan har. Bra va? När jag skulle åka till familjen i stan började det regna lite grann och jag förväntade mig syndfloden så jag gav full patte och raceade hem. Jag köpte gul tejp som jag ska markera våra väskor med så att även en blind kan se dem på Arlandas rullband bland alla andras svarta resväskor. Bra va? Jag är sååå fucking smaaart! Ha ha! Efter det så samlade vi ihop oss på Bamboo och drack middag. Vi festade med personalen och de som alltid sitter där och festar inklusive en holländare som sa att de ska förbjuda knarket i Holland. Verkar konstigt! De har jag inte hört nåt om. Mycket annat konstigt sades också under kvällen...

29/7 Onsdag. Pattaya.

Nu börjar vi organisera hemresan. Vi köper på oss det sista och låter pengarna rulla. Efter lunch hos kasakstanierna på Bamboo så gick vi till ett tempel som ligger ganska nära där vi bor. Där köpte vi gåvor och la 100 THB var i ett kuvert, jag köpte en fin Buddhastaty som liknar den gröna smaragdbuddhan i Bangkok. När vi var klara med förberedelserna träffade vi en munk som rabblade ramsor och stänkte vatten, han tog emot våra gåvor och välsignade min staty. Huga! Nu är den helig! Efter det så blev det Central och shopping, sen RG och shopping efter det avslutade vi kvällen på en restaurang med klassisk teater som underhållning. Inte nog med det, de hade en orkester spelade amerikanska och engelska hitlåtar på traditionella instrument. God musik och god mat! Föreställningen innehöll en slags dockteater och de lyckades skrämma slag på Tjatte (mellankillen för er som inte hänger med) med sin docka föreställande en människofågel, en sk Jajack. Även en åttaåring kan bli rädd för dockor. Dockan var ca 75 cm hög och fördes av tre svartklädda dockförare. De gick runt i publiken och skojade med folk. Riktigt professionellt och högklassigt. Jag och de andra (även minsta sonen) tyckte det var jätteroligt men Tjatte han skrek och gömde sig bakom mamma. Annars är han sällan rädd för nånting så vi trodde han skojade. Icke! Genuint skräckslagen! När vi kommit till sans igen åkte vi hem. Jag körde mc i racerfart. Blev omkörd den gång av en svart snubbe på en dubbelt så stor hoj som min så jag gav upp. Trodde jag skulle ta han i nåt trångt läge men han var helt galen. Vet inte hur länge den körstilen håller i den här trafiken. Inte min heller! He he!

28/7 Tisdag. Pattaya.

Hej hopp vad dagarna rullar iväg. Nu börjar vi närma oss slutet och paniken över vad vi ska köpa med oss hem av allt tokigt och roligt och billigt som finns här har gjort sig påmind. Nu är vi ganska trött på shopping som är en av de stora grejerna här om man är vaken på dagarna och sover på natten när andra är ute och super och träffar varandra i olika ärenden. Varje gång jag råkar komma in på en ny sidogata med moppen så känns det som att här jobbar det visst ett hundratal tjejer till. De stora gatorna här är enkelriktade och man måste därav planera sin körning för att ta sig hem. Moppen kommer jag att sakna men det skulle nog vara ännu värre hemma. Det räcker med att försöka cykla i Sthlm, livsfarligt nog. Börjar vänja mig vid trafiken och körstilen här nu. Tar mig fram riktigt galant i korsningarna. Håller mig mestadels till stadskörning, de stora landsvägarna är riktigt farliga och det är där de stora olyckorna händer. Mest nattetid, dvs efter kl 19:00 då det är kolsvart ute. Idag blev det en slappardag vid poolen för grabbarna under tiden som mamman var och hjälpte folk som dött och inte har några anhöriga. Man får donera pengar till kistor, de kostar 250 THB/st. Mamman köpte fyra. Även faranger dör utan att de får tag i anhöriga och då måste välvilliga och fina människor med pengar ge ett bidrag så att de kan begravas. Fint av henne va!? På kvällen åt vi på Sizzler i Royal Garden där de har den bästa grillade maten i världen. Helt underbart! Sen har de en kanonfin salladsbuffé som man måste hålla igen på för att inte bli mätt innan maten kommer in. Vi pröjsade ca 800 THB (188 SKR) för mamman & pappan. Billigt som vanligt! Sen drog vi runt i köpcentrat och shoppade loss så att vi knappt kunde bära hem alltihop. Jag köpte 7 st t-shirts för 700 THB, ett skärp av skinnet från en stingrocka (550 THB) och två lampor (760 THB) samt en mugg från Ripleys (150 THB). Sen drog jag järnet hem förbi seven och köpte frukost! Yiiihaaa!!!

27/7 Måndag. Pattaya.

Oj vilken tid det tar att komma åt internet nu. Vi har ju Wi-Fi som det heter och det är inte mycket till krut i den överföringen. Sedan två dagar har det bästa nätverket (jag kan välja på fler) lagt ner och lämnat plats för riktigt sugiga nät. Boring! Ibland känns det verkligen lyxigt i överflöd att bo i Sverige. Där har vi ju fina vägar, fungerande el- vatten- och internetledningar, prislappar, folk som man inte behöver le åt och vara snäll mot hela tiden, svalka utan ett konstant dånande och kylskåpsluft, Taxi med taxameter, bussar & T-bana, tvättstuga, svensk text på sakerna i affärerna, cykel- & gångbanor, trottoarer som är lika höga över hela landet och framför allt trafikregler och inga u-turns eller livsfarliga korsningar utan trafikljus. Det finns mer men man uppskattar det man inte har. Här finns massor med bra saker, idag t ex var vi på en sevärdhet igen! Suan Nong Nooch eller som det heter på engelska Nong Nooch Tropical Garden. Där fanns en hel del att titta på. Det är egentligen en ofantligt stor trädgård som har växt till sig och blivit en attraktion som drar 2000 människor per dag. Här finns förutom världens största paraply även världens största samling palmer, orkidéer med mera. Vi skulle titta på elefantshowen men hamnade på en teater med elefanter och thailändare i fina dräkter. När det var slut så råkade vi gå förbi den riktiga elefantshowen och det var riktigt sevärt. Visste ni att elefanter kan skriva och måla? En liten elefant fick en pensel och skrev LOVE och ritade ett hjärta runt omkring. Det visade sig att målarduken var en t-shirt som senare såldes i butiken utanför. Elefanterna spelade fotboll, bowling, basket och andra trix sedan kom de till publiken och fick bananer som försäljarna såg till att vi köpte hela tiden. Våra bananer lades i vagnen på lillkillen. Med tanke på att elefantens snabel är ganska lång så var det mycket dumt. Elefanten såg bananerna, Knatte såg elefanten, elefanten körde ner snabeln i vagnen och höll på att lyfta med sig alltihopa, även Knatte som skrek allt vad han orkade. Sedan ville inte Knatte se en elefant mer i sitt liv men vi lät honom backa undan lite och sen fick det vara bra. Det blev inte bättre av att Fnatte & Tjatte fick rida på elefanterna efter showen, 50 THB/st för ett par minuter i stillastående. Förutom elefanter fick barnen krama en riktig tiger (fullvuxen) helt otroligt att de ville, själv stod jag på behörigt avstånd och bara gapade (och filmade så det finns inga stillbilder på dem med tigern). Sen fick knattarna och deras morsa för sig att de skulle fotograferas i traditionella dräkter för en nättare summa och där fastnade vi tills de helt plötsligt stängde hela anläggningen kl 18:00. Det är ju så att om stället är stort som detta och det finns mycket att se så tar det mer än sex timmar att ta sig igenom alltihopa. Vi såg en bråkdel och alla ville åka tillbaka. Men det kommer flera semestrar och Nong Nooch går att besöka fler gånger! Mycket sevärd sevärdhet! Rekommenderas!