Jahapp då var man tillbaka i gamla Svedala igen dårå! I dagens DN finns det ett litet reportage om Pattaya. Det är kul att se. Det var ganska jobbigt med det där skrikandet och många blev faktiskt störda. Men det är ett jävla liv hela tiden där nere och nu är vi tillbaka i tystnaden. Hela lördagen gick åt till att samla ihop oss för avresan. Vi åkte kl 18:00 med en riktigt fin mini-buss som var maxi-stor. Chaffisen visade film så nu har jag sett Kung-Fu Panda och Madagaskar igen, den senare dubbad på thai. Vi svängde förbi mormor o morfar och käkade hos dem. Vi utförde ceremonier med blommor och rökelse. Vi fick vita armband (bomullstrådar) på handlederna av mormor samtidigt som hon rabblade ramsor som en riktig munk. Eller också var det så att hon pratade om nåt annat samtidigt som hon knöt fast snören på våra armar. Vi fortsatte sen till flygplatsen där vi träffade magistern och fick en massa små flaskor med olja och massagetillbehör. Jättebra när man ska in genom passkontrollen. Flyplatsen är enorm. Full med butiker som ett större köpcentrum. Vid incheckningen var det en familj som kom på att de skulle packa om sina väskor där de hade den stinkande frukten durian nedpackad. Den stanken spred sig över större delen av området så vi fick ställa oss 100 meter därifrån. Vi lyfte och flög och flög och flög. Herregud vad tråkigt det är. Jag tittade på klockan då jag omöjligt kan sova sittande och den var kvart i tre. Efter en halvtimme tittade jag igen och då var klockan tio i tre. Så segt är det. Väl på Arlanda efter en säker landning så letade vi oss fram genom folkmassan som omger utgången till ankommande. Via toaletten ner till Arlandatåget och sen in till Centralen. Väl där blev vi påminda om hur skitigt det är i Sverige. Hissarna på alla ställen luktar piss och de är blöta på golven av detsamma. En idiot skulle tränga sig förbi oss när vi skulle in med alla väskor genom den lilla spärren till T-banan. Han skulle förbi och slippa betala. Lilla frun blev galen och skrek alla fula ord hon kunde åt honom. Ingen av personalen gör ju något försök att hindra honom eller hjälpa oss. Väl på tåget så ställer sig en annan idiot mitt framför dörren med sina väskor. Vi har ju redan i stort sätt ockuperat hela utrymmet innanför dörrarna men där skulle han också stå. När vi skulle av fick jag be honom flytta sig vilket han vägrade. Han förstod inte ens varför vi tyckte det blev lite jobbigt när vi skulle kasta oss ut med 6 reväskor, 4 ryggsäckar och en barnvagn samtidigt. Jag bad honom byta plats med oss men han sa bara: Nej. Väl hemma så fick vi besök av kusiner och de skulle ut på gården och leka på eftermiddagen. En av de boende i området, en medelålders kvinna överförfriskad av alkohol, skrek åt barnen att hålla käften. Dessa tre människor representerar till utseende och beteende helt vanliga svenskar och för oss som inte varit här på två månader så blir man liksom inkastad i den här ovänliga miljön ganska brutalt. Men det är skönt att vara hemma även om inget av det ovanstående hade varit möjligt att drabbas av där vi kom ifrån. Men det finns fördelar med Sverige också, förutom att luften är sval även om solen skiner, jag måste bara ge mig lite tid till att komma på vad det är...
