Jag ser på min lille son vems far han har. Det ska vara nya prylar hela tiden. Det duger inte att komma dragandes med något man suttit och tuggat på för en minut sedan. Nej nej nej! Det ska vara nya outforskade saker hela tiden. Gammalt skräp som man redan smakat på gör en bara irriterad. Nytt nytt nytt! Hans far befinner sig i limbo nu. Har smakat på alla prylar. Det ligger fullt med olästa instruktionsböcker på nattduksbordet. Men det är inte roligt. Nej nej nej! Det är själva prylen som är rolig. När man ser den. Man kryper fram emot den. Tar i den. Smakar på den. Slår den ett par gånger i golvet eller i sitt eget huvud. Smakar på den igen. Släpper den och kryper vidare... Eller jag brukar i och för sig gå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar