Det går att köra mc i ösregn. Det är inte bra men det går. Man blir ju blöt av svett bara av att vara här så det gör ingen direkt skillnad. Idag var planen att efter det magistern varit här i ottan och hon och eleven masserat varandra så skulle vi frulla, träna och sen gå till beachen. Jag kör på gymmet och blir blöt av svett ända in i märgen. Tjatte & Fnatte kör pingis men de verkar inte tycka att det är så svettigt. Det kan bero på att pingis går inte så fort när man inte kan få bollen över nätet och sen träffa bordet på andra sidan varje gång. Övning ger färdighet gossar, vrålar jag som en gammal gympalärare jag hade i högstadiet. Han tyckte det var jättekul att tvinga feta barn att springa fort och spinkiga barn att spela rugby utan skydd med de lite större och kraftigare barnen. Kul snubbe, RIP! Vädergudarna tycker annorlunda även i den här delen av världen. Varmt men väldigt molnigt, nästan mulet gör att det känns lite crazy att dra och bada så vi åkte till Central Center Big C, som det heter fast det inte ligger mitt i stan utan väldigt mycket norr ut. Men de som tyckte att det skulle heta så kände sig väl i mitten av något kanske. Vad vet jag inte för det ligger på sidan kan man säga. Kul shopping och god mat även där. Vi tog ett kinahak där man lagade maten själv mitt på bordet i en gryta med kokande vatten. Jättekul tyckte lilla Knatte. Det är en kamp varje gång vi ska göra något, äta t ex vilket vi gör minst tre ggr per dag. Den lille vill vara överallt hela tiden, gärna på bordet i grytan. Får han inte det skriker han och slår sin mamma. Då får han vara på golvet och drar direkt till någon annan familj och stör dem mitt i maten. Det är tur att alla är väldigt barnkära här. De hjälper till överallt. Servitriserna tar gärna hand om Knatte och drar iväg med honom innanför bardisken eller in till kocken och han kommer alltid ut med en bulle eller lite mat i munnen. Sen är det ju så med små pojkar i 8-9 årsåldern att de kan bara sitta stilla x antal minuter sen händer det något. En olycka eller rastlösheten tar dem på allehanda äventyr. Jag glömde valiumburken hemma så humöret tappas lite här och var men man somnar bra när man kommer hem. Hem kommer man alltid tänkte jag när jag var i norra Pattaya och ska till mellersta Jomtien. Det började smådugga precis när jag rasslade igång min ride. Sen ökade intensiteten på regnet så att jag fick svälja regnvatten i klunkar när jag körde. Trafiken är lika hetsig utom det att de flesta vettiga hojåkare tar en paus när det vräker ner. Inte jag inte, jag är snart hemma tänkte jag. Nu är jag det och alla kläder hänger i badrummet och droppar. Det jag hade i fickorna ligger på tork på en handduk och kameraväskans regnskydd fungerar optimalt kan jag konstatera. Annars hade det inte blivit så skoj...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar