15/7 Onsdag. Pattaya.

Idag kom morfar på besök. Lite pappersjobb skulle klaras av. N ska skriva sig i sin condo och byråkratin är oändlig här. Det har tagit flera veckor att få klart alla papper. Det sista var att mormor skulle skriva på och bevisa genom äktenskapspapper att morfar är morfar och pappa till N. Kunde vi inte fixa de intygen skulle prislappen ligga på 22,000 THB i stället för nu 5,000 THB. Underligt att mer pengar kan intyga någons identitet?! Så är det i det här landet. Lite hipp som happ men oftast är det en väldig ordning och reda. Rent och snyggt! Vänliga leende människor överallt som inte stör. Hör man någon skrika eller prata högt så är det en jänkare på gång. Som vanligt! Morfar gav mig sin Buddah-amulett som han har fått för länge sedan av den högsta munken i det distrikt han bodde i då. En mycket värdefull tingest med mycket högt religiöst värde. Den för tur med sig och skyddar mig från allt möjligt ont. Det är bara det att den är jättestor och tung. Som en snusdosa i en kraftig järnkedja. Hade jag fått den före helgen hade jag kanske kunnat undvika den öronifnlammation som plågar mig sedan i fredags ungefär. Först fick jag ont i huvudet och käken på vänster sida, sen gick det över men kom tillbaka efter en dag och sen kom det en otrolig smärta och värk i örat som svullnade igen så att jag i princip blev döv på den sidan. Otrevligt till tusen! Jag lyckades få internet att funka så pass att jag med hjälp av Google kunde ställa diagnosen extern otit och om min bästa kompis i hela världen, Doktor A., läser detta så undrar jag om följande behandling är godkänd: Två dagar med alsolsprit-indränkt tamponad införes i örat och får sitta där tills den byts ut ca 3-4 ggr/dygn. Om det inte går över så droppar jag i medicin i form av Dex Oph som innehåller Dexametason (0,1%) och Neomycin (0,5%) som lär vara kortison respektive antibiotika. Det tänker jag göra i 7 dagar. Låter rimligt och helt ofarligt samt biverkningsfritt va? Det har tagit mig en dag att konstatera att Terracortril som ska användas mot detta inte existerar i Thailand. Dessutom kan man konstatera att Google kostar ingenting och jag kan få samma svar av en läkare för 800 THB på sjukhuset här. Sen drar det iväg om de vill hitta på fler undersökningar och dessutom lär medicinen vara dyrare där och jag har ju ett öra till ifall det skulle krångla! Skät åsido så har jag haft allehanda konstiga krämpor och tillstånd sedan dag ett men det här tar väl priset. Öroninflammation!? Fy fanken! Morfar kunde ha dykt upp med Buddah lite tidigare! Annars är det kul att köra motorcykel, då känns allt lika dant. Man hör inget, ser inte mycket och håller nästan på att blåsa av när man drar på. Man kan säga att det inte känns nånting mer än kul. Riktigt kul! Men farligt. Jag använder samma taktik som alltid: Bättre att ha trafiken långt bakom sig än att ligga mitt i klungan av galningar som ska åt alla håll samtidigt. Full gas!!!